Hej hopp!
Skriver i mörkret och hoppas det går bra ändå. Känner mig mer högkänslig än någonsin. En sådan frihet att förstå att mina känsliga öron är helt normala och att det är helt normalt att bli på dåligt humör och ofungerande så fort magen känner minsta lilla hunger. Kommer aldrig att förstå mig på er som kan strunta i att äta frukost eller gå runt i 8 timmar utan att äta någonting. Sedan det där med att känna att jag behöver vila och återhämta mig efter att ha umgåts med andra är inget konstig heller. Fast det förstod jag nog för längesedan. Det där med att det så ofta hugger i hjärtat av små saker. Ni är nog många som inte förstår hur ont det kan göra i en om någon slänger ett skräp på marken. Blir ofta tårögd av tidningsartiklar. Om någon gör något som jag uppfattar som otrevligt går jag ofta runt och tänker på det alldeles för länge, även om det bara var en liten sak, vilket lätt drar ned hela sinnesstämningen. Sen blir jag ju även euforisk över blommande träd och vackra höstlöv. Inget ont som inte har något gott med sig.
Hur som helst så är jag 99 % säker på att jag kan identifiera mig som högkänslig. Om ni inte vet vad det innebär så kan ni googla lite. Hittade en väldigt intressant artikelserie på SvD igår. Där stod det bland annat om att ljud kan göra fysiskt ont. Det är verkligen hur jag känner för skramlande porslin och skrammel i bestick lådan. Det gör fysiskt ont i öronen vilket är anledningen till att det är det absolut värsta ljud jag vet.
God natt.
